Frida och Joanna, två artonåriga tjejers liv som träningsälskande bloggare. I vår blogg skriver vi inte bara om vår träning, kost och hälsa. Vi pratar också mycket om livet, välmående och delar med oss av våra bästa tips
Direktblogg från studenten
Idag har jag tagit studenten och det är så mycket kärlek i luften. Dör jag nu dör jag lycklig. Jag har Champange i varenda vrå av kroppen. Varit småberusad hela dagen. Det var en orskrivlig känsla att fnissa mig igenom studentfotograferingen. Obeskrivlig känsla att knäcka första kalla på mitt eget studentflak och en obeskrivlig känsla att komma hem till min familj, släkt och vänner som alla var där för min skull. Men framförallt en obeskrivlig känsla att full och riktigt jävla glad inse att gymnasiet är över. Idag tog jag studenten och fyfan vad jag är bra och fyfan vad livet är fantastiskt. Just idag just nu. Kvällen kommer fortsätta spenderas med fantastiska klassen och fler champangeflaskor skall korkas upp. Det finns inga ord för hur mycket man får fira att tolv år av skola är över. Jag älskar mig själv för att jag fixat det.
Man kan ju skratta. Också kan man VERKLIGEN skratta
Det är så många stunder de är rakt från hjärtat, skratten. Ibland är det efter några glas vin, åt någonting riktigt meningslöst. Ibland är det för att man tillsammans med tjejerna översatt Tranströmers dikter till Norrländska. Men det är alltid lika härligt när skratten påverkar ens andningsförmåga till den grad att man måste hålla i sig eller när man skrattar så hårt och så stort att man inte får fram något ljud. Eller underliga ljud. Omänskliga. När det är någonting som är så härligt och på riktigt att man inte kan hejda sig. Inte finns det någonting vackrare i världen än att kippa efter andan och låta tårarna rinna för att man känner och man känner någonting som är bra.
Vaknade upp idag, dagen innan studenten och mådde skit. Ringde till jobbet och sjukanmälde mig. Tänkte spendera dagen med glass, ingerfära, citron och te.
Efter tre år är det tre dagar kvar till studenten.
Idag är det tre dagar kvar till Studenten. Knappt det. Två dagar. De här tre åren har flugit förbi, ändå har jag hunnit med så mycket. Inte bara hunnit med sysselsättningsmässigt, utan också psykiskt. Jag har blivit en helt annant människa. Jag har inte bara formats av människor jag träffat, utan också av att göra mig av med vissa människor. Lära mig att respektera mig själv och vad jag står för och vad jag tycker. Jag kommer ihåg första dagen jag gick in i klassrummet. Kommer ihåg att Joanna hade röda Ballerinaskor och att jag tyckte Karin var sådär läskigt snygg att jag inte vågade prata med henne. Alla var så fruktansvärt snygga. Kommer ihåg att jag kände lite agg emot Ebba för att hon varit så konstig på det öppna huset och skrattade lite när Macoumbas namn ropades upp för jag visste inte riktigt hur man uttalade det. Sedan åt vi lunch tillsammans en dag och så var det liksom vi. Efter några dagar började jag prata med Gabriella och dra med henne i alla upptåg. Till slut var det jag, Ebba, Joanna och Gabriella som hängde hela tiden. Så började vi hänga med Michaela och Karin lite senare. Karin var inte ens en snyggdryg bitch. Karin var så unik en människa bara kan vara. Kommer ihåg att vi i ettan skulle ha "klassfest" men ingenstans att vara, och att Michaela låste upp hennes områdes klubbhus. Så stängde vi in oss där, innanför snön. Vi och några boxar vin. Så hade vi en helt sjuk kväll. Sextonåringarna. Bara dansade och var alkoholpåverkade och däckade sedan allihopa på Michans rum. Tror vi låg fyra personer i bara hennes lilla säng. Senare, straxt efter jul, åkte vi till Åre. Det var också helt sinnessjukt. Kan inte förstå att vi bara var sexton år gamla. Hade våra föräldrar vetat vad vi sysslade med i den där stugan i Åre hade de med all sannolikhet stängt in oss och inte släppt ut oss förän typ, nu. För åren som kom följdes inte bara av resor och fester. De följdes av allmänna asgarv och sinnessjuka upptåg. Tänk om vi vetat att vi skulle åka tillbaka till Åre den här vintern och ha den ännu mer sinnessjukt, med ungefär samma människor? Tänk om vi hade vetat det.
Det finns mycket i vänskapsväg jag har lärt mig. Det finns så många gånger jag varit så irriterad på mina tjejer att jag bara velat slå dem. Hårt. Många gånger de varit irriterade på mig. Många gånger jag inte förstått mig på saker och ting eller varit avundsjuk eller varit arg. Vet inte hur många gånger vi gått bakom ryggen på varandra som bara sextonsjuttonåringar kan göra. Inte ännu vuxna och ansvarstagande, men inte heller längre fjortisar och spårade. Det har ändå skett lagom sofistiskerat. Men förutom de gånger jag varit sådär irriterad och ifrågasättande har det också varit så många gånger av kärlek. Så många gånger jag suttit på skoltoaletten och gråtit. Brutit ihop. Och vi alla fyra har suttit där inne och diskuterat. Även om det bara är en kille som inte svarat på ett sms eller en lärare som satt fel betyg har vi suttit inne på skoltoaletten och allihopa diskuterat hur vi tillsammans skall avliva denna lärare eller ta bort denna kille på facebook. Planerat dissen in i minsta detalj. Suttit och höjt oss själva till skyarna. Det har vi varit experter på. Att prata om hur bra vi varit. Och hur jävla värdelösa alla andra kan vara. Och är det inte vänskap som skett där inne på skoltoaletterna, mellan tårarna och terroristplanerna, då vet jag inte vad vänskap är.
Kommer ihåg en period i början av tvåan på gymnasiet när Ebba inte ens plockade undan madrassen efter mig, för att hon visste att nästa helg som kom skulle vi dra ut vid sju på kvällen och komma hem sju på morgonen. Hemmafesternas blomstertid. En kväll var hon ensam hemma och alla brudar hade suttit hos henne och ätit Pizza. Slagit oss ned i soffan, knäppt upp översta knappen på jeansen och bara lagt oss ned. Så helt plötsligt ringer Karins telefon och ingen vet vad som hände. Vi bara var på väg till tallkrogen. Inte visste vi att vi två år senare fortfarande skulle börja gråta av skratt av vad som hände denna kväll i Tallkrogen. Innan visste vi inte ens att det fanns ett ställe som hette Tallkrogen.
En av de finaste kvällarna i mitt (om nitton dagar) nittonåriga liv måste ha skett i Spanien. Jag, Ebba och Joanna satt på balkongen med utsikt över havet. Skuggan hade precis lagt sig över balkongen, vi hade ätit småplock till lunchmellis och var helt slut efter en dag på stranden, men hade ännu inte tagit en tupplur för att förbereda oss inför kvällen. I bakrunden spelades vår Spanienlista på repeat. Så gick vårt roliga samtalsämne in till det djupaste deeptalket. Där satt jag, med två av mina bästa vänner, och pratade om våra hemligheter och tankar inför livet. Med havet i bakrunden, tjugokronorsvinet och gröna oliver. Och senare på kvällen började jag gråta för att jag tyckte det var så fint. Det är som att jag inte gjort någonting annat än att gråta hela gymnasiet, ha ha. På gymnasiet insåg jag vad det innebar att må dåligt på riktigt. Jag har inte någon gång varit självmordsbenägen, men jag har ändå någonstans trott att jag aldrig kommer att bli lycklig igen. Så kommer mina vänner där och räddar mig. En kväll i Åre orkade jag bara inte mer och jag kommer ihåg att jag och Joanna satte oss i Bastun i omklädningsrummet och bara talade ut om allting. Och Joanna sa så fina saker till mig som jag aldrig kommer att glömma. Inte att jag inte älskade henne innan, men där i Åre insåg jag verkligen hur mycket den här tjejen betyder för mig och hur viktig hon är för mig i mitt liv.
Ett halvår in på gymnasiet gjorde jag slut med en kille jag varit tillsammans med i ett år och jag mådde så fruktansvärt dåligt över detta uppbrott under en period, men kommer fortfarande ihåg orden Gabriella skrev till mig. Det var som att min gamla kille dog, och Gabriella fick honom att återuppstå. Typ. Ha ha. Det var så fantastiskt. Som att hon vore utbildad i att gå vidare efter ett uppbrott. För vidare gick jag. Herregud. Om hon inte hade sagt de fina orden hon sa till mig hade jag allra troligast aldrig mer kunnat bli kär igen. För kär igen, det blev jag. Inte bara i killar. I mig själv och i livet och i allting som någonsin varit underbart. Inte har jag någon gång mått så bra som alla kvällar jag, lite berusad, dansat till hög musik med mina fantastiska vänner som gymnasiet förde ihop mig med.
Gymnasiet. Hitills den värsta och den bästa perioden i mitt liv. Nu är det dags att ta studenten och att sluta gå i en klass och att ta ansvar och välja vad man skall göra med livet och annat jobbigt. Skitkul. Så roligt och så jobbigt. Jag ser fram emot framtiden väldigt mycket. Jag gör verkligen det. Men såhär med facit i handen finns det nog ingenting jag velat göra annorlunda under de här tre åren. Kanske pluggat lite mer. Och det känns så jävla skönt. att jag ska få stå där på fredag med mössan på huvudet och champangen i kroppen och skrika och vara bara så jävla glad över att jag fått uppleva det här. Gymnasiet. Skolgången. Med allt jobbigt det fört med sig, som utvecklat mig, och allt helt jävla fantastiskt det fört med sig som format mig.
Igår shoppade vi som sagt hela dagen. Tänkte lägga upp vad jag köpte senare. Kan inte minnas senast jag bara slappade en hel dag så det tänker jag göra idag. Typ ta en långdusch med alla möjliga olika hemmabehandlingar i hopp om att man blir människa lagom till studenten. Ikväll är det vårruset också! Ska bli spännande, jag har tränat väldigt mycket den senaste tiden men ingen löpning överhuvudtaget så förväntar mig inte direkt att vinna. Men kul grej. Vi är ett helt gäng som springer, förutom mig och Joanna är det Linnéa, Amanda, Emelie, Miranda, Ina och Agnes. Sedan bjussar vårruset på picknick. Orka vad nice!?
Igår bokade jag även Skottland! Ska åka dit i några dagar med Macleodarna och bara chillar runt, dricka starbucks och hänga med mormor Macleod. Shoppa också. Shoppa en hel del. Har spanat in en barbourjacka jag vill köpa, har inte sett den i Sverige så tänkte se om den finns där borta. Hur snygg är den inte? Tänk er denna i svart till hösten, med ett par bruna skinnstövlar och mörkblå jeans.
Har också spanat in den här, med lite fler fickor....
Snart ska jag lägga upp min frukost. Efter en helg full av unnande är det åter dags att ta tag i kosten, och träningen. Åker nu in till staden för att shoppa skor till studenten.
Åh vad kul! Äntligen Sverige! Avslutar den ultimata eurovisionkvällen med att ställa fram dessa i köket. Kommer ha åkt till jobbet när mamma vaknar, så jag hoppas hon blir glad. Min mamma är den vettigaste, starkaste kvinnan jag känner. Så självsäker och fantastisk. Hon är värd allt bra i livet.
Idag blir det vilodag i solen, jobb och sedan party. Till Brunch blev det en smoothie gjord på proteinpulver, turkisk yoghurt och frysta hallon samt lite, lite Stevia. Hur gott!? Idag är det en liten jävla vecka kvar till studenten så lite färg måste man ju börja fånga.
Ledsen för att det blivit en pluggblogg men jag har två inlämningar som jag ska skicka in idag, sedan är gymnasiet done and done. Den känslan. I eftermiddag tänkte jag köra dubbla pass på gymmet för att fira.
Har softat med Max (min kungspudel) hela dagen här hemma. Varvat plugg, solning och kasta pinne i trädgården. Försökte ha ett litet kastapinnephotoshoot med positiva resultat. Ha ha. Nu skall han och jag gå på promenad innan jag kör lunch och fortsatta pluggframgångar.
Totaldäckade igår när jag kommit hem från att vara tränare, efter en kvällssmoothie. Idag vaknade jag och åt ännu en smoothie med ett ägg, röjde lite och nu laddar jag för att tjejerna kommer hit. Vi ska börja dagen med solning och avsluta den med plugg. Ikväll blir det förhoppningsvis boxning! Så taggad, men har fått en förkylningsblåsa i halsen. Orkar inte bry mig längre. Eftersom att vila mig frisk har varit utan framgång byter jag nu taktik; träna mig frisk.
Den här helgen har inte varit bra för kosten eller träningen någonstans. Chips, popcorn och igår också alkohol! Så precis som jag såg att Joanna tänkte köra så planerar jag också en allinvecka! Sista veckan innan studenten, det blir träning varje dag om sjukdomen tillåter samt väldigt noga mat! Taggad till femtiotusen! När jag kommer hem blir det bilder från igår.
Jobbar öppning denna lärdagsmorgon! Åt redigt med Wasabi igår till sushin innan jag gick på bio och tröståt popcorn, så idag har förkylningen släppt lite. Men inte helt, blir fortfarande träningsvila veckan ut.
