fit us

Igår bokade jag och mina tjejer äntligen en Spanienresa! I februari förra året köpte mina föräldrar en lägenhet där nere som visade sig vara paradiset på jorden. Spenderade över tre veckor där förra sommaren, men den här sommaren har jag jobbat alldeles för mycket för att kunna ta mig dit. Så efter många mail till chefer fram och tillbaka lyckades alla vi fyra, jag, Gabriella, Ebba och Joanna, vara lediga samtidigt. I augusti blir det tio dagar av kärt återseende med spanska vänner, världens härligaste lägenhet och självklart stranden. Det finns inte ord som kan beskriva känslan som råder i kroppen där nere. Att sitta i solstolen på stranden och  veta att Afrika är nästa, om man skulle vilja simma. Att ligga i soffan och ta en siesta, efter att ha krigat sig igenom en natt av färgglada drinkar och en dag på stranden. Att handla middag i supermarketsarna där ingen kan engelska. Att sitta på balkongen och dricka eftermiddags vin. Att sätta på hög musik, dansa på den lilla köksön vi har, tillsammans med bästa vänner Att fixa sig. Att stå i hög musik och ta på sig tunna partykläder och vet att bara inom några timmar kommer de drypa av svett för att värmen är så konstant. Men att också veta att det inte gör någonting. Att äta Paella på en spansk resturang med låtar man aldrig hört förut. Att bara vakna, gå ut på balkongen och tänka "idag har jag inga måsten". Att ta en mojito i ett stånd på strandpromenaden. Jag saknar ord för tillfredsställelsen. Att bara vara. 

Jag har satt en nedräknare på mobilen och mailat ut scheman till tjejerna. Dagsscheman som består av tre punkter; drinkar, strand och mat. Så redo. Skall bara klara av några hundra timmars jobb först.

Mina föräldrar på balkongen en kväll i juni, Ebbas ben och jag som läser, samt utsikten från stranden. Bara hav, en boj och en båt.