fit us

Sett min Agnes ta studenten

Grinat som tusan

Jobbat med mig själv

Kört thaiboxning

Tagit morgonpromenader

Fyllt år

Blivit sjungd för

Jobbat lite

Kramats med vänner

Dansat till fötterna blödit

Dansat till fötterna blödit 2

Dansat till fötterna blödit 3

Fått blodförgiftning i en av fötterna

Antagligen för att öl+sår=inte så bra blandning

Hoppat på kryckor

Knarkat pencillin

Älskat. Älskat jävla mycket och så jävla många och speciellt Livet. Den här veckan har jag älskat livet.

Och så har jag fått den här bilden mmsad till mig och den gör mig glad för att jag själv är så glad. Efter den tuffaste våren är jag värd att vara glad. Jag börjar sakta men säkert inse att alla tårar jag fällt har varit för att jag lärt känna mig själv och vad jag står för, och inte står för. Och för att varenda atom av mig bara velat ut och älska livet men också att det inte är jag till hundra procent. Att ibland kanske jag vill för mycket. Och att det är en av mina egenskaper. En av mina bästa egenskaper. Men vad som för oss framåt mest är också vad som bryter ned oss mest och jag tror att det är där ångesten föds. Någonstans mellan de delarna man älskar och hatar på samma gång. De egenskaperna som ena sekunden är ens framgång och andra sekunden endast bidrar till undergång. Och kanske är det att allt som vart jobbigt den här våren ändå bidragit till att jag kan acceptera detta, för allt vad det innebär och inte innebär. Då mår jag gärna dåligt ibland. Så länge jag får behålla min drivkraft och så länge drivkraften innebär till att när jag väl är glad och när jag väl älskar. Då älskar jag så mycket att jag går sönder. För den känslan är värd alla de tårar som är fällda och alla de tårar som kommer att fällas. Känslan av att älska på riktigt.