fit us

Idag tog min fina vän Fanny studenten och jag firade henne på hennes mottagning efter jobbet. Älskar mina vänner så mycket. Hade dött utan dem. Man får aldrig, någonsin glömma att älska sönder. Ingen glädje är underbar om den inte får delas. Jag är en riktig brudmänniska. Älskar mina brudar. Jag har nära killkompisar också, men det finns tyvärr ingenting som slår ett redigt jävla brudgäng som man bara älskar sönder och kan prata med allt om. Tjejer som bara har killkompisar och tycker att det är häftigt kan väl få tycka att de är sköna och sånt men vi brudar vet ju att det inte finns någonting som slår en kopp te, cluedo och tacos med tjejerna under jobbiga perioder. Eller vin, Gasolina och "woop woop" hela nätterna när man bara vill glömma. Tjejer alltså. Ni är bäst. Börjar gråta när jag tänker på vilken tur jag har som har mina vänner. Någonting jag har svårt för hos killar är killar som inte har killgäng. Blir lite skeptisk. Om jag ska ha ett brudgäng som jag snackar med allt om skulle det vara jobbigt om inte min kille hade ett killgäng. För att om en kille någonsin ska kunna förstå vad jag känner för mina vänner och hela brudspiriten som svävar. Paktkänslan man känner i järngänget, så måste den ha en egen motsvarighet. Har haft svårt med killar genom åren som inte förstår varför det ibland är viktigare med tjejkvällar och melodifestivalen än filmtittning och hångel.